Tisdag 25 mars: Uppsala till Bangkoks flygplats.

Onsdag 26 april: Första dagen i Singapore.

Från Bangkok till Singapore.

Shopping och annat (fast Ajanen köpte inget).

Raffles Hotel.

Torsdag 27 mars: Andra dagen i Singapore.

Tanjong Beach Club på Sentosa Island.

HDB-området.

Chinatown.

Little India.

Arab Street.

Gamla lägenheten.

Marina Bay.

Chili crab vid floden.

Fredag 28 mars: Singapore till Manila.
Lördag 29 mars: Tierra Pura.

Rött är flygresan med Thai Airways
Arlanda - Bangkok - Singapore.
Grönt är flygresan med Philippine Airlines
Singapore - Manila.
Gult är flygresan med Thai Airways
Manila - Bangkok.
Sedan tillbaka till Arlanda igen med Thai Airways.

Söndag 30 mars -- torsdag 4 april: Taytay - Batas Island (ÖN), Palawan - Taytay.

Vi åkte från Manila på söndag morgon med flyg till Puerto Princesa, Palawan. Där handlade Patty specerier, frukt och annat. Björn köpte rom och annat.
Sedan åkte vi bil i ca 20 mil till Taytay, som är huvudorten på nordöstra Palawan.

Man besöker marknaden tidigt på morgonen (klockan 6).

Nu är det dags för Ajanens stora balansnummer.

Så kom vi fram till ÖN.
Det tog en stund innan Katarina upptäckte flaggorna på Björn's Rock och plöstligt ropade till - och sedan small hakorna i bancans däck.

Båttur med liten banca.

Krabbkompisar från havet.

Vardagsliv på ÖN.

Flagghissning.

Stranden ligger mot norr så solen går ner bakom bergen i väster.

Svedjebruk är fortfarande i aktivt bruk.

Allting har ett slut. Vi åker tillbaka till Manila.

Rött är flygresan med Cebu Pacific
Manila - Puerto Princesa.
Grönt är bilresan
Puerto Princesa - Taytay.

Blått är båtresan (med banca)
Taytay - Batas Island / ÖN.

Det var en del bagage att ta med. En stor del var Pattys (normala) transporter av allehanda saker till hennes släktningar.

Jag är ju van att slääääpa (gissa åt vilka), så det var ungefär som vanligt.

Allt är inte Ajanens bagage.

Vad tänker Ajanen på?

Ankomst till Arlanda terminal 5.

Check-in i finklass.

Vilken gate har vi?

Victoria kan slänga sig i väggen när Ajanen kommer!

Där står vårt flygplan.

Viktigt affärssamtal i loungen.

Ajanen bland andra businesspassagerare.

Vem är först ombord? Ajanen förstås!

Dags för lunch på 10.000 meter.

Skål.

Vem fick speciell transport vid ankomsten till Bangkok?

Det är långt att gå på Suvarnabhumi flygplats.

Speciella blomsterarrangemang för en special passagerare.

Vem blommar mest?

Väntan på flyget till Singapore i loungen på Suvarnabhumi flygplats.

Vad väntar i Singapore?

Från Bangkok till Singapore

Vem har egen transport till flygplanet?

Vem är först ombord - som vanligt?

Vem har egen transport även på Changi Airport?

Vem har egen kö till taxi?

Shopping och annat (fast Ajanen köpte inget)

Vem vilar en stund i Lion City?

Vem går på flashiga shopping malls?

Vem hänger på flashiga shoppingmalls?

Vem kollar dyraste märket?

Vem går på sushirestaurang?

Vem kan ta en teka maki utan att tappa den?

Vem kan äta sushi med pinnar?

Vem kollar alla shopping malls i hela Singapore?

Vem tänker konkurrera med Katarina om att ha flest handväskor?
(Utsiktslöst att vinna...)

Vem kollar rabatterna på Gucci, Prada m fl?

Raffles Hotel

Vem går på Raffles Hotel?

Vem sköter om elefanterna på Raffles Hotel?

Vem kollar minglet på Raffles Hotel?

Vem nöter marmorgolven på Raffles Hotel?

Vem hittar bäst på Raffles Hotel?

Vem går till Long Bar på Raffles Hotel?

Vem hänger i Long Bar på Raffles Hotel?

Vem dricker flest Singapore Sling och kastar flest jordnötsskal på golvet i Long Bar?

Ett funktionellt hotellrum i Singapore.

Det nödvändigaste finns och fungerar bra.

Utsikt från hotellfönstret.

Tanjong Beach Club

Taxi till Tanjong Beach Club.
Här brukade Katarina - och Elisabet vid sina många besök - "hänga"
(dock inte Pappa som däremot stod för lägenheten där alla skor att ha på sig när man "hängde" förvarades i överfyllda garderober ...)

Det tycktes som om stället var under renovering.

Ajanen lyckades gå in via bakgården...

... men ingen var ledsen för det.

HDB-området

HDB (Housing and Development Board) är ett statlig bolag som utvecklar bostäder för singaporeaner.
http://en.wikipedia.org/wiki/Housing_and_Development_Board

Det dagliga passet på gymmet får inte glömmas bort.

'

Man kan fundera över vilken tant som har det bäst på ålderns höst:
Damen som bor i HDB eller sitter ensam i en lägenhet i Säffle med 15 olika (damer) från hemtjänsten...

Chinatown

Pagoda Street är en turistgata.

Allehanda underliga mediciner väcker förstås intresse.

Food courts finns överallt i Singapore.

Kinesiskt bordsskick.

Kinesiskt bordsskick.

Little India

Salted lassi är gott.

Guld och pengar är viktigt i Singapore och Little India.

Vem köper allt detta?

Det finns även de som inte köper så mycket guld.

Lade Bank of India ner sitt kontor i Little India?

Dunlop Street, Little India.

Fruktmarknaden i hörnet av Clive Street.

Arab Street med omgivningar

Katarina arbetade en tid i området nära Arab Streeet.

Gamla lägenheten

Så kom då Katarina och Elisabet till Singapore och vi besökte den gamla lägenheten som nu hyrs av en italienare och hans fru.

Marina Bay

Katarina snackade in oss till hissen upp på Marina Bay Sands Hotel.

Gardens by the Bay (typiskt Singapore).

Central Business District (CBD).

Esplanade - Theatres on the Bay är de två runda byggnaderna som ska lika durians.

Chili crab

Tiger Beer Lady.

Jumbo Seafood

En lång dag är slut.

Ajanen har alltid företräde i passköer, vid bagageband etc - och å även på Manilas flygplats.

Frukost i Tierra Pura. Det är alltid riktig mat till frukost.

Guyabano är en litet annorlunda frukt som ger mycket god shake och som lär ha goda medicinska egenskaper.

Middag i Tierra Pura när Katarina och Elisabet kommit från Singapore.

Havet ger stora möjligheter till goda middagar...

... och sol och värme ger goda frukter. (Vad tittar Katarina på?)

Kulet (12 år) tyckte vi var tråkiga.

Tre damer ska sova.

Först måste förstås mail och Facebook kontrolleras...

Vi åkte från Manila på söndag morgon med flyg till Puerto Princesa, Palawan.
Där handlade Patty specerier, frukt och annat. Björn köpte rom och annat.

Sedan åkte vi bil i ca 20 mil till Taytay, som är huvudorten på nordöstra Palawan.

Pem's pensionat i Taytay är inte världen lyxigaste ställe, men det fungerar.

I Taytay finns det gamla spanska fortet Santa Isabel. Här finns fler bilder från fortet.

Här är piren och här ska det ske saker i morgon.

Underliga människor downtown Taytay.

Igen...

Det är viktigt att hålla vätskebalansen!

Middag på Pem's. Det är inte lika bra som på Patty's Restaurant, men det går an.

Man besöker marknaden tidigt på morgonen (klockan 6).

Tricycle är ett mycket vanligt kommunikationsmedel.

Vem vill sätta sina besparingar i denna bank?

Torkad fisk av allehanda slag.

Det finns även annat att köpa på marknaden.

Tre damer letar flip-flops.

Provgång medan lokalbefolkning är måttligt intresserad.

Stipendier till ansökan.

Styckningen är rätt så rakt på.

5 kg tanigue.

Ris finns i många varianter och är långt från Uncle Ben.

Det är jobbigt att handla på marknaden.

Tänkvärt att jämföra med ett svenskt barns leklåda.

Nu är det dags.

Fundersam...

Farmor 81.

Man kan inget göra.

Det fixade Ajanen lätt - förstås!!!

Så kom vi fram till ÖN.
Det tog en stund innan Katarina upptäckte flaggorna på Björn's Rock och plöstligt ropade till - och sedan small hakorna i bancans däck.

Här finns ÖN på Google Maps.
Man kan zooma in och ut med + och - knapparna upp till vänster på den sida som öppnas.

Björn's Rock når man genom att gå över hängbron.

Vila på verandan efter första eftermiddagens bad.

Färska vänner från havet.

Kokosnötsvatten smakar gott.

Ooooooooohhhhh.

Ekolodet förbereds inför morgondagens dykning.

Man kan inte bara sola. Man måste träna också.

Pattys odling av allehanda växter inspekteras.

Utsikt från toppen.

Det här var ett fint solskydd med bänkar innan Haiyan (Yolanda i Filippinerna) kom.

Svettig blir man i värmen och av stigningen. För omväxlings skull behövde Gamla Pappa inte bära damerna uppför backen.

Det är första gången två svenska damer tränar i den här backen.

Trappen från stranden till vattencisternen.

Båttur med liten banca.

Krabbkompisar från havet.

Bra! Klok krabba!

Vardagsliv på ÖN.

Ajanen på utflykt.

Pekfingret i vädret; var har hon lärt sig det?

Det finns en Björn's Rock. Några tyckte den här formationen skulle heta ##'s Rock.

Hur Patty kan laga mat av den kvalitet som bjuds under dessa förutsättningar är ett av Livets många mysterier.

Man kan inte äta ris varje dag, så världens godaste pommes frites passar bra till tanigue.

Två var - minst.

Det blir nog över till frukost också.

Flagghissning.

Den svenska fanan på Björn's Rock börjar bli sliten.
Kanhända är det symboliskt...

Svenska politiker har fattat många tokiga beslut (och ett och annat klokt) genom åren. Ett av de dummaste var att köra Unionen med vårt västra broderland i botten och låta våra bröder lämna Unionen.

Därför drivs nu en kraftfull kampanj över hela världen för nybildande av Unionen .

Stranden ligger mot norr så solen går ner bakom bergen i väster.

Månen ser annorlunda ut på dessa breddgrader (knappt 11 grader norr).

Svedjebruk är fortfarande i aktivt bruk.

Allting har ett slut.

Någon börjar bli van.

Ankomst till Taytay igen.

Det blir en del sopor (basura) efter bara några dagar. Dessvärre så hamnar lådan i en landfill - men bättre det än i havet.

Lätt som en plätt.

Litet vätska på Pem's före avfärd till Puerto Princesa.

Vi besökte Commonwealth Wet Market i Quezon City klockan 04.30 på måndagsmorgonen.

Divisoria, som ligger i vad som formellt är Manila (dvs en del av Metro Manila) är en stor lokal marknad där man säljer allt. Vi trängdes med taxi till Lucky Chinatown och gick runt där medan Patty köpte några klänningar att ha till en dansuppvisning i Lund. Det blev för mycket att gå runt i området.

"Healthy" betydde utan socker.

Frågan är vad hur hälsosamt det gröna och röda var.

Höga axlar är en viktig detalj på en traditionell kvinnlig klänning.

Det måste alltid vara något slags jippo på ett filippinskt varuhus.

Avfallshanteringen i Filippinerna sker oftast i öppna lastbilar som kör till en s k landfill. Förbränning av sopor är förbjuden enligt lag.
(Det är kanske tur. Att sköta en sopförbränningsanläggning så det inte spyr ut mycket giftiga ämnen (bl a dioxiner bildas när förbränningsprocessen inte är korrekt) är en svår process som kräver stort ansvar och noggrannhet. Å andra sidan sades det när lagen tog i parlamentet att sophanteringsmaffian lyckats behålla sitt mycket lönsamma monopol - med kick backs till beslutsfattarna förstås...).

Björn drev ett "Solid Waste Management Project" i en del av Quezon City under åren 2003 -- 2007.
Här finns hemsidan om projektet. Här finns en beskrivning av Payatas Dump Site med text och bilder (tänkvärda).

Bilderna nedan är från vår rundtur i samma område som den numera formellt stängda soptippen ligger.
Området tycks nu vara centrum för återvinning av allehanda slag.

Tricycle är ett populärt och praktiskt transportmedel för kortare avstånd.

En viss tricycle får köra inom ett visst område. Ibland samlar man många tricycles i centraler som denna. Dessa centraler ligger då nära en stor väg där många människor går av bussar och jeepneys för att sedan fortsätta in i områdena med tricycle.

När jeepneyn är fullsatt finns det alltid några extra platser.

TV:n står alltid på i ett filippinskt hem. Utbudet är ett mycket stort antal kommersiella kanaler. Kvalitet är inte direkt det man förknippar filippinsk TV med.

Kabeldragningen är i huvudsak i luften. Det är mycket vanligt med tjuvkopplingar av såväl el som TV. Det uppstår inte sällan förödande bränder i områden där man bor tätt, s k squatter areas.

När man har s k fiesta (lokal fest) så "smyckas" området på olika sätt. Det går att föreställa sig hur det ser ut efter att fiestan är avslutad.

Notera TV-antennen på taket.

Man försöker ibland att plantera träd och blommor längs vägar och gator.

Myndigheterna (ej att jämföra med svenska) försöker få någon slags ordning på sophämtningen och sopsorteringen. Skylten säger att soporna inte hämtas vid dörren om de inte är sorterade (segregated). "Hindi nabubulok" betyder inte komposterbart, dvs restavfall som ska deponeras. Det finns alltså särskilda bilar som hämtar komposterbart avfall och man driver vissa (mer eller mindre framgångsrika) projekt för att producera biogas, kompostjord etc.

Att sedan sophämtarna är förbjudna att sortera avfallet på bilen för att sälja i egen regi är ytterligare ett exempel på en regel (lag) som är för pappret. Mycket troligt får chefen för sophämtningen en hyfsad kickback från försäljningen av det återvinningsbara avfallet - annars kan han ju använda regeln/lagen...

Ett bra exempel på hur filippinare sköter saker och ting på sitt eget, flexibla sätt.

Det är business i allt - ofta 24-timmars service.

Det är alltid nära till ett leende i Filippinerna - nästan oavsett situationen.

Ajanen funderade över vad alla kvinnor som satt vid fönster och dörrar gjorde.
Sopar en stund kanske...

Bilderna på de fyra raderna ovan är tagna längs den här huvudvägen mot öster i Quezon City (med ca 4 miljoner invånare).

En mycket vanlig "sysselsättning" i Filippinerna är att sitta vid gatan/vägen och prata...

... kanske om vilken tupp som ska vinna helgens cockfighting (inte för den känslige)...

... alltmedan den kvinnliga delen av befolkningen lagar mat...

... eller säljer öl (San Miguel är ett utmärkt öl!).

Vårt område ligger ca två (2) km från det område är bilderna ovan med kvinnorna i dörrarna och fönstren är tagna.

Välkommen till en annan värld!

Ajanen sade att hon aldrig skulle gnälla över hur det är i Sverige och be dem som gör det att titta på bilderna från den här dagen...
(Vi var inte alls i de "värsta" områdena i Metro Manila...)

Vi höll nästan på att missa flyget från Manila p g a betydligt värre trafik än vanligt - och det vill inte säga litet i Manila. Väl ombord så lät sig Ajanen väl smaka av såväl mat som dryck.

Det första vi gjorde efter att ha installerat oss på hotellet var att åka till MBK. Därefter var det dags för den första riktigt thailändska middagen.

Försök att räkna alla Ajanens glas till lunchen på flyget mellan Manila och Bangkok. Jag tyckte Ajanen blev litet vimsig redan på eftermiddagen...

Taxikön vid MBK.

Det finns små tempel i varuhus, kontor, gathörn - överallt.

Udom Agg / Findig (länken är osäker) har Bangkoks bästa sortering av lädervaror. De säljer väskor, skor, bälten, plånböcker m m gjorda av sting ray, krokodil, m m.

De skorna ska jag köpa!

Guld är viktigt i Thailand. Det thailändska ordet för guld respektive mage låter likadant men med tonskillnad. Upplagt för en stand-up comedian...

Första riktiga thailändska middagen.

Trots att restaurangen ligger längs Sukhumvit (en av de stora turistgatorna) är maten utmärkt och relativt billig.

Tom Yam Kung, grön curry med kyckling och krabba med basilika - och förstås Singha.
Frågan är om inte Ajanen skulle slå t o m denna måltid om/när hon lär sig laga thailändsk mat...

Vi började dagen med att åka till Grand Palace. Jag har inte varit där på minst 15 år och nog var det annorlunda vad gäller besökarna. Palatset är ett måste att besöka som turist i Bangkok - och det märks också.

När man är i Bangkok måste man också besöka Mandarin Oriental Hotel. Eftersom Ajanen passar bra in bland kända författare och andra kulturpersonligheter så valde vi att inta Afternoon Tea i Authors' Lounge.

Och är man på Mandarin Oriental måste man förstås ta en drink nere vid Chao Phraya River.

Grand Palace

Den stora förändringen jag såg var fördelningen av länder som turisterna kom från.

För 15 år sedan var det i huvudsak västerlänningar. Nu märktes man som västerlänning bland alla asiater.

En sådan gruppresa är drömmen för mig!

När man ska gå in och se Emerald Buddha måste man ta av sig skorna.
(Det måste man i alla buddhistiska tempel.)

Man får inte fotografera i templet med Emerald Buddha så det finns inga bilder på mannen som hade som uppgift att med en pensel med endast ett par strån i förbättra färgerna på väggmålningarna. (Det påminde om att skura Västerbron med tandborste.)

Man underhåller palatset mycket noggrant.

Det blir nästan för mycket guld efter ett tag.

Bra business?

Man undrar hur ofta vakterna svimmar?

Vatten är nödvändigt.

Efter Grand Palace så åt vi en mycket vanlig och god thailändsk rätt: Fried rice med en sallad till.

Det märkliga med mat i Thailand är att den ofta är godare ju billigare den är.

Mandarin Oriental Hotel

Man försöker bebehålla den koloniala stilen.

Vi hade bokat Afternoon Tea.

Ståndsmässig entré.

Han var mycket duktig att spela passande gitarrstycken.

Vi lyckades inte trycka ner allt.

Teet var gott och fylldes på vid behov.

Louis Roederer Premiere Brut.

Här måste man hålla stilen.

The Queen of the Authors' Lounge.

Vi var helt ensamma.

Vad som fanns i påsen var nog den största överraskningen under hela resan.
Fråga Ajanen!

Det finns förstås en thai silk shop också.

Kolla priset!!!
325,000 baht motsvarar drygt 60,000 svenska kronor!!!

Ajanen trodde ljusen kom från IKEA.

Vykorten postades här.

Varför just tyska? Kan inte tyskar uppföra sig ordentligt?

Floden erbjuder mycket.

Vårt hotell i Bangkok.

Chatuchak Market är en välkänd marknad nästan att likna vid en loppmarknad.

Jim Thompson är en känd affär för thai silk.

Hotellfrukost.

Det kan behövas stavar idag.

Bra namn på hotellet, eller hur?

Det finns inte alltid rulltrappor på sky train-stationerna.

BTS fungerar utmärkt.

Det var dock mycket problem innan den kom till.

När vi gick på tåget var det fullt, men en thailändska reste sig omedelbart. Tänkvärt i dessa svenska individualistiska tider...

Chatuchak Weekend Market

Det finns allt mellan himmel och jord - fast mest kläder.

Vad kan man inte göra av en sköldpadda?

Försäljare.

Även thailändarna har förstått vad som gäller!

Det enda Ajanen köpte var en liten elefant för 35 baht.

En svalkande yoghur med frukt. Notera gärna att thailändarna nästan alltid lägger sig vinn om att allt ska vara fint dekorerat.

Jim Thompson är dyrt - men har mycket bra kvalitet.

Entrén till Jim Thompson.

Maten på gatan är, som nämnts, oftast den godaste och säkert mest prisvärda. Problemet är ofta bara att det är så varmt och det finns sällan några sköna stolar att sitta i en längre stund.

Sedan måste man åka tuk-tuk när man är i Bangkok.

Ajanen i Syndens Näste som kan beskrivas även på andra sätt.

Man kan inte vara i Bangkok utan att åka tuk-tuk.
Fordonet finns i de flesta asiatiska länder i olika utföranden.

Songkran är en traditionell thailändsk (och asiatisk) festival för att fira det nya året. Traditionellt ska man ska tvättas ren och lycklig inför det nya året och det har (förstås) övergått i ett allmänt sprutande av vatten på varandra.

Vi blev "anfallna" när vi nästan var hemma.

Som tur var hade vi en plastpåse lättillgänglig så kameran fick snabbt skyddas i den.

Resan hem från Bangkok till Arlanda och vidare till Uppsala gick bra.

Ajanen noterade att det var kalt och trist på Arlanda. Inga blommor och inga leende människor.
Man måste ha upplevt de olika kulturerna själv för att förstå...

Cirkeln är sluten.

Vad var det första Ajanen kollade på när hon kom hem?
Kolla leendet när hon såg att oooohna hade växt!

Fina minnen.

Annorlunda - men bra!
Kanske är det "borta bra - men hemma bäst" i alla fall...